Ny dragmaskin hindrar draghissen från otillräcklig kraft

Jag kommer att introducera inspektionsprocessen för hissens dragkraft och vanliga problem, och analysera orsakerna och farorna med otillräcklig hissdragkraft. Baserat på de drag- och bromsproblem som vanligtvis förekommer i konventionella hisstraktionsmaskiner, har vi föreslagit en ny hissdragmekanism och förklarat dess strukturella komponenter och funktionsprinciper. Denna nya dragmekanism ger inte bara säkerhetsskydd under hissdrift, utan räddar också effektivt personer som är instängda i hissfel. Det förhindrar också effektivt hissglidning orsakad av otillräcklig dragkraft.

Vid inspektionhissdragkraft, inspektörer följer vanligtvis kraven i punkterna 8.1, 8.9, 8.10 och 8.11 i bilaga A till TSG T7001-2009, "Regler för övervakning och periodisk inspektion av hissar - Traction and Forced Drive Elevators," och utför följande balanskoefficientprovningar:1) i följande ordningsföljd: 2) Inspektion av dragkraft utan last; 3) Inspektion av uppåtbromsning; 4) Inspektion av nedåtbromsning. Varje inspektionsobjekt måste passera innan du går vidare till nästa.

Under den specifika inspektionen använder inspektörerna standardvikter för att mäta balanskoefficienten. En balanskoefficient på 0,40 till 0,50, eller tillverkarens konstruktionsvärde, anses vara tillfredsställande. Under inspektionen av dragkraft utan-last, efter att motvikten komprimerat bufferten, kortslut-den övre gränslägesbrytaren, gränslägesbrytaren och buffertkolvens återställningsbrytare och fortsätt köra hissen uppåt med inspektionshastigheten. Om en relativ glidning uppstår mellan dragskivan och vajern, vilket hindrar den olastade bilen från att resa sig, uppfyller hissen kraven. Under uppbromsningen av dragkraftskontrollen med bilen olastad, om huvudströmbrytaren är frånkopplad och bromsarna aktiveras normalt, vilket gör att bilen stannar helt, uppfyller hissen kraven. Om bromsarna ansätts normalt men relativ slirning uppstår mellan dragskivan och stållinan, stannar inte hissen helt och dragkraften är otillräcklig och uppfyller därmed inte kraven. Under inspektionen av nedåtbromsning med vagnen lastad med 125 % av märklasten, om huvudströmbrytaren är frånkopplad och bromsarna aktiveras normalt, vilket gör att vagnen stannar helt, uppfyller hissen kraven. Om en relativ glidning uppstår mellan dragskivan och vajern, stannar inte hissen helt och dragkraften är otillräcklig, vilket inte uppfyller kraven.

Baserat på ovanstående tester kan inspektörer avgöra om hissens dragkraft uppfyller kraven. Under rutininspektioner har vi funnit att de vanligaste dragkraftstesterna är under uppåtgående och nedåtgående bromsförhållanden. Detta beror främst på otillräcklig dragkraft, vilket gör att vajern och dragskivan glider över en avsevärd sträcka när bromsen ansätts.

Vid normal hissdrift är slitage mellan dragskivans spår och vajern vanligt på grund av behovet av dragkraft. Men om dragskivans spår är hårt slitet, kommer skillnaden mellan spänningen för varje stållina och medelvärdet för alla linor att vara för stor, vilket inte bara hindrar hissen från att fungera säkert, bekvämt och smidigt, utan skapar också risken för otillräcklig dragkraft. Dragkraft är en viktig teknisk parameter för hissar. Otillräckligt grepp kan leda till halka och glidning, vilket lätt kan orsaka allvarliga olyckor som kollisioner med biltak, bilar i botten och till och med klippning av passagerare.

Vissa tillverkare av hisstraktionsmotorer på marknaden har inneboende defekter i sina drivmotorer, vilket resulterar i opålitlig bromsning. Lång-användning av stållinor kan leda till slitage och rost, och slitage i dragskivans spår kan också orsaka överdriven avvikelse i vajerspänningen. Överdrivna bilrenoveringar kan också öka vikten på dragskivans bilsida. Alla dessa förhållanden kan leda till otillräcklig dragkraft och risk för glidning mellan dragskivan och vajern.

För att ta itu med olika problem som för närvarande är förknippade med hisstraktionsmaskiner, särskilt otillräcklig dragkraft och bromsproblem, föreslår författarna en ny dragmekanism som skiljer sig från konventionella hissdragmekanismer.

De strukturella komponenterna i den nya dragmekanismen visas i figurerna 1 till 5. När dragmaskinen är i drift roterar dragaxeln och driver snäckväxel A. Snäckväxel A är ansluten till hjälpmotorerna A och B i båda ändar. Under denna operation roterar hjälpmotorerna A och B synkront, och snäckväxel A anbringar inte drivkraft på snäckväxel A. Om dragmaskinen upplever en onormal drift aktiveras hjälpmotor A och snäckväxel A applicerar drivkraft på snäckväxel A, vilket ger skydd. Om dragmaskinen inte fungerar och bilen inte står plant, kan en fackman aktivera hjälpmotor B för att flytta bilen till plan mark, vilket ger nödhjälp.

Ändarna på hisslinorna A och B är kopplade till bilen respektive motvikten. Ändarna på vajern A och B är anslutna till bilen respektive motvikten. När lyften är igång rör sig bilen upp och ner på banan under spänningen av lyftlinorna A och B. Motvikten och motvikten rör sig i motsatt riktning av lyftens rörelse, vilket balanserar bilens vikt och minskar belastningen på lyften.

Två koniska växlar A är dubbel-sidiga och monterade på drivaxeln på vardera sidan av drivskivan. När lyftanordningen är igång roterar de två koniska kugghjulen A samtidigt och griper in i de fyra koniska kugghjulen B. Det finns fyra drivstänger, en ände ansluten till de koniska kugghjulen B och den andra till snäckdreven B. Därför driver de fyra snäckväxlarna B de fyra snäckväxlarna B. Det finns fyra roterande axlar och fyra snäckväxlars ände som är ansluten till den andra änden av snäckhjulen B. klämväxlar. Därför roterar de fyra spännhjulen samtidigt under inverkan av de roterande axlarna.

Såsom visas i figur 4 har draglinan C klämhjul på både dess övre och undre yta, som bildar en klämmekanism. De två spännhjulen roterar i motsatta riktningar och utövar samtidigt kraft på draglinan C, vilket ökar friktionen och minskar risken för otillräcklig dragkraft.

Närhiss växellös dragmaskinslutar fungera, snäckväxel B och snäck B låser draglina C, vilket ytterligare förbättrar hisssäkerheten.

Jämfört med konventionella dragmekanismer erbjuder denna nya dragmekanism följande fördelar.

Ena änden av drivaxeln är ansluten till ett snäckväxel, och ändarna på snäckväxeln är anslutna till två hjälpmotorer, en för skydd och en för räddning. När dragmaskinen är igång arbetar de två hjälpmotorerna synkront med snäckväxeln och skapar inget motstånd. När traktionsmaskinens hastighet överstiger 105 % av märkhastigheten men inte når hastighetsbegränsaren, eller är under 92 % av märkhastigheten, aktiveras hjälpmotorerna och applicerar kraft för att säkerställa säker och tillförlitlig hissdrift. I händelse av en hissfel och fastklämning kan hjälpmotorerna användas för räddning, vilket ger ett extra räddningsalternativ jämfört med konventionella hissar.
Spännmekanismen har två övre och nedre spännväxlar som samtidigt applicerar kraft på draglinan, vilket minskar den erforderliga dragkraften mellan dragskivan och linorna. Detta förhindrar glidning mellan dragskivan och linorna på grund av otillräcklig dragkraft orsakad av för hög billast. När bilen är parkerad på ett plant läge kan klämanordningen även användas för att klämma fast draglinan, och fungerar som en extra broms för att förhindra att bilen rör sig nedåt.

I den här artikeln föreslog författarna en ny hissdragmekanism för att ta itu med de vanliga problemen med otillräcklig dragkraft och bromsning i konventionella hisstraktionsmaskiner. Genom att inkludera två hjälpmotorer och en klämmekanism ger denna nya hissdragmekanism inte bara skydd under hissdrift, utan möjliggör också effektiv räddning i händelse av en hissfel och fastklämning. Det ökar också bilens bromskraft när hissen stannar, vilket förhindrar slirning orsakad av otillräcklig dragkraft och minskar hissolyckor. Även om denna nya hissdragmekanism visar innovation i många aspekter, har den fortfarande brister när det gäller att kontrollera och förhindra överdriven dragkraft. Författarna kommer att fortsätta att utföra djupgående-undersökningar och optimera designen för att effektivt minska de potentiella riskerna som är förknippade med överdriven dragkraft.